Racereport Womens Health Halvmaraton

Tack kroppen för att du ville springa idag. Den här veckan har varit magiskt bra. Började med ett hårt simpass på måndag, löpträning på tisdag och idag sprang jag halvmaran som blev mitt längsta pass på över 1,5 år. Imorgon vilar jag.

Förra året var Sofie och jag speakers och var så avundsjuka på alla som fick springa. I år ville vi testa något nytt. Kan det funka att springa och intervjua deltagare längst vägen? Kan vi till och med lyckas förmedla lite av löparupplevelsen till de som hejar? Ibland kändes det mest som om vi hade mundiarré och flåsade i mikrofonen. Vad säger du som sprang och ni som tittade, var det ett vinnande koncept?


Laddar inför start med ägg.

Det var flera som frågade om våra löparkjolar, dom hittar du här.   
Det var just under 3000 anmälda löpare. Kul att det växt så mycket sen förra året.

Isabella Andersson varvade oss strax innan vi gick ut på andra varvet. Löjligt hur snabbt hon springer. Jag hade kanske kunnat hänga på i någon minut om jag gav allt jag hade. Skulle käkas i ett dike och bryta efter det.
Foto: Joel Olofsson


En av dom bästa sträckorna. Längst vattnet på Djurgården. Ser hon inte lite väl pigg ut för att ha sprungit 15 km?! Idag var det helt klart Sofie som drog mig runt halvmaran och inte tvärtom, inte någonstans.

Cissi ser lika glad och pigg ut som alltid.

Anna Hellström från Spif joggade runt på 1.33. Hur är det ens möjligt?!


1 km kvar till mål. Dags att börja fira på riktigt. Snart målgång!

En idolbild. Stort att bli hejad in i mål av Anders Szalkai. För oss tog det 2 timmar och 10 min att ta oss runt banan, Anders hade gjort det ganska mycket snabbare.


Jojje och Marie rockade i studion under hela tävlingen. Vi fick hoppa in och prata lite med dom efter målgång.


Afternoon tea och chokladbollar efter målgång, klockrent! Fyller på med energi.

Ikväll är jag hög på löpning! Så sjukt tacksam att min kropp håller för att springa en halvmara nu. Idag var det huvudet som var min största fiende, kroppen var trött men gjorde inte ont. Fram till 10 km var det inga problem men mellan 10-17 km var det tufft i perioder för mig. Jag fick jobba hårt för att övertala mig själv att det var en bra idé att springa och inte gå. Då längtade jag inte till nästa tävling, tänk vad fort kroppen och huvudet glömmer.

3 Comments

  1. Ni är ju för härliga!! Saknade dock erat pepp vid 15km där jag har för mig att ni stod förra året(?)…kan ni klona er tills nästa år så ni kan sprida ännu mer energi!? Hade behövt den exakt där typ 😉
    Kram

    Reply
    • Det måste ha varit precis att du inte varvade oss, du är galet snabb! Efter gårdagen vet jag precis hur mycket jag hade uppskattat pepp vid 15 km. Till nästa år klonar vi oss. Kram

      Reply

Leave a Comment.