Boktips – mammaträning och graviditet

Under graviditeten läste jag MASSOR med böcker om graviditet, träning och om att föda barn. Här är mina tre favoriter: Ebbas gravidbok, Grattis du ska bli pappa och Olgas träning för nyblivna mammor.

Ebbas gravidbok. Ebba använder nog fler klänningar och mer mascara på en vecka än vad jag gör på ett år men oväntat nog så kunde jag inte sluta läsa. Hon verkar vara precis lika rastlös som jag är. Massor med tips och trix under graviditeten och efter.

Grattis du ska bli pappa gav jag till Anders. Han var rätt ointresserad av alla gravid och förlossningsböcker som jag plöjde igenom men den här läste han och skrattade åt.

Träning för nyblivna mammor innehåller massor med övningar som funkar att göra med en nyförlöst mammamage. I början var jag rätt skraj att göra något som skulle skada eller förlänga läkningen då var den här toppen.

Har du fler tips på bra böcker?

Löpning med barnvagn

Det var inge vidare roligt väder igår men det gör det nästan ännu roligare att springa. Man får känna sig sådär tuff, en av dom få som beger sig ut trots vädret. Hade en träningsdejt inbokad med Bea och då bangar man inte.

Var på massage hos Camilla på morgonen och fick order om att ta det lugnt med löpningen. Höger höftböjare är trött och orkar inte riktigt hålla upp steget, den här gången har till och med jag känt av det och lyssnar. Så länge jag kan hålla uppe tekniken får jag springa men annars ska jag gå. Två steg fram ett tillbaka sånt är livet.

Lämnade garminklockan hemma och sprang på i bra tempo men med gåvila när kroppen kändes trött.

Lillräkan är snart 7 månader och kan sitta upp vilket gör att vi bytt från liggdel till sittdelen. Den är lite lättare, smidigare att packa in i bilen och hon är glad när hon ser vad som händer. Det här är bilden som fick mig att köpa vagnen.

För mig var det ljuset i tunneln mitt i gravidångesten. Hoppet om att få tillbaka mitt liv och helt plötsligt är jag där. Räkan kan sitta upp i vagnen och hänga med på äventyr och jag kan springa. Life is good!

En anledning att duscha

Idag var jag sjukt opepp på träning men behövde en anledning att duscha. När jag inte tränar aka är sjuk, gravid eller har galet mycket att göra på jobbet så kan jag titta mig i spegel och inse att luggen är flottig. Väldigt konstig känsla. När träningen bara flyter på så får man liksom en naturlig parfym av klor på köpet och luggen hinner aldrig bli flottig. Idag saknade jag det och tvingade iväg mig själv till simhallen.

Jag fick en helt egen bana. Lycka!  Dagens pass:

200 meter insim
600 teknikträning 3 varv av:
25 catch-up
25 acceleration
25 dragkedja
25 fokus på ben
100 dolme
200 Paddlar
200 Avbad

Och det bästa….bastu!

När jag får idetorka plockar jag pass från coach Mickes sida, här hittar du fler simpass än du någonsin hinner simma.

Insåg att jag nog inte använt paddlarna sen jag var gravid. Mina händer var galet svullna på slutet och det kändes fint att få dra åt gummibanden idag. No more karpaltunnelsyndrom och vätskefyllda fingrar.

Nya skor

Jag älskar att shoppa på nätet. Man slipper gå i affärer och man får bli glad två gånger, både när man beställer och när prylarna dimper ner i brevlådan. När jag kom hem från Spanien väntade dom här på mig på posten.



Nu längtar jag efter att få dra på mig dom och ge mig ut och springa.

Föräldraledig i solen

Vi är hemma i Sverige igen och jag saknar redan solen och värmen. Att resa med barn är inte direkt den semester som jag är van vid, de senaste åren har alla resor handlat antingen om träning eller tävling. Det är rätt tufft att ha ansvar för lilltjejen 24/7 men det har gått över förväntan. Ganska ofta har luncherna sett ut så här.

Jenny multitaskar.

Vi har fått till en hel del effektiva pass. Mestadels intervaller varvat med styrkevila. Styrka har vi kört bredvid barnvagnarna i de flesta fall har vi tajmat så att de sover men har dom vaknat och varit nöjda så har dom fått leka på filten. Annars funkar benböj och utfall lika bra med en levande vikt i famnen. 🙂

Vi har gått en hel del, det är få dagar som stegräknaren visat under 20.000 steg.

Stranden funkade inge vidare med barnvagnarna så det fick bli våtdräkt i poolen istället. Inte nog med att vi såg ut som ett lesbiskt par som var på resa med våra två kärleksbarn nä det är klart jag drar på mig våtdräkten och tar några varv i poolen. – Hej här är vi om det är någon som har missat det!

Vi har fått uppleva charter och sett Stig-Helmer och Ole lägga ut sina handdukar på morgonen för att paxa bästa solstolarna. Trodde inte att det fenomenet fanns på riktigt men folk ställde verkligen klockan för att hinna ut och paxa först.

Vi har ätit väldigt mycket god mat.

Och så länge kidsen fått kramar och lekpauser emellanåt så har dom varit helt underbara och bara hängt med på äventyr.

Grafitti-1

I Spanien älskar dom barn. Alla ville prata med dom och vi var välkomna på alla restauranger. Lite skillnad mot Sverige där det är barnvagnsförbud på de flesta ställen och folk tittar argt när dom lever om lite.

Enkelt trick men så uppskattat. Servitören frågade vad barnen hette och gjorde en lite roligare efterrätt. Proffsigt

 Vid 19 tiden på kvällarna drog vi på kidsen pyjamas, gav dom kvällsvälling och bäddade ner dom i vagnarna. En stund senare high-fivade vi. Äntligen en stund för oss själva! Oftast sov dom igenom middagen och när vi kom hem lyfte vi över dom i sängen.

Vägrade dom sova så fick dom vara med och käka middag.

-Nä jag är inte trött. Vägrar blinka med risk för att somna och missa något.

En god middag och en drink eller ett glas vin och i några minuter kändes livet nästan som det var innan kidsen. Vi älskar dom över allt annat men ibland är det rätt skönt att bara få vara vuxna en stund.

Tabata i solen

Ett effektivt träningspass som funkade bra att köra med kidsen är tabataintervaller. En av knoddarna sov i vagnen och den andra garvade åt hur muppiga vi såg ut. Helt perfekt. Vi utgick ifrån appen 7 minutes workout och programmet Full body. Cruches bytte vi ut mot en övning som är bättre för mammamagen och körde dippa hälen där dom djupa magmusklerna får jobba. Dom känns ju rätt så obefintliga fortfarande.Tabata i solen

Jenny och senor kör tabata.   

Den här övningen gjorde vi istället för crunches.


Intervaller med styrkevila

När kidsen tajmade en powernap på förmiddagen passade Jenny och jag på att utnyttja tiden till max. Det fick bli intervaller med styrkevila. En av oss körde styrka bredvid vagnarna och den andra sprang. Upplägget som vi körde var:

1. Löpning
2. 20 knäböj
3. Löpning
4. Donkey kicks (10 på vardera ben)
5. Löpning
6. 15 höftlyft
7. Löpning
8. 25 armhävningar (på knäna)



Knäböj



Donkey kicks

Höftlyft med knäna och benen ihop.

Vi hann med två varv innan kidsen vaknade. Sen fick det bli…



Hur mycket större blir fötterna av att vara gravid

För två år sedan gjorde jag en scanning av mina fötter. Ett foot ID på Asics flagship store. Det var så mycket häftigare än alla tidigare skoprovning jag gjort och det kan väl hända att jag hunnit med några stycken. Det var inte bara någon som gissade storlek och klämde lite på tån med tummen – den typen av dåliga analyser har tidigare lurat mig att köpa för stora skor. Jag är inte sponsrad av dom jag bara älskar deras skor och den service jag fått. Deras analys är en skofetischists dröm.

IMG_2970.JPG

Det här är mina favoriter som får mig att springa året om. Från vänster. Vardagsskorna som jag springer till bussen i, maratonskorna, Icebugs som funkar när det är blank-is, terrängskorna som tog mig genom ö till ö, terrängskorna jag springer i när det är grusigt och skitväder som idag.

Efter graviditeten och de 23 extra kilona som jag bar på i slutet så har alla mina skor känts lite för små. Jag har verkligen trott att det här med större fötter är en skröna. Jag knatade till Asics för att se om fötterna blivit större eller om det bara är jag som är bekväm. Förstår att du nästan vibrerar av spänning nu. Redo?

Ja det har dom! Båda fötterna är 1 mm längre, fotvalven är det ingen större skillnad på vilket förvånar mig. Hälen och foten är bredare. Det här förklarar varför jag fått knyta om alla skor dom som jag i vanliga fall bara drar på med skohorn. Jag vill inte förstöra min perfekta knytning. 🙂

Vill du nörda in dig så finns alla siffror här.
IMG_2967.JPG

IMG_2968.JPG

 

IMG_2966.JPG
(Vi måste snart bygga ut hallen om Alva ska få plats med några skor.)
Jag har ingen plan på att byta ut alla skor direkt men ett par nya maradojjor blir det allt. Fötterna kan fortfarande ha en del vätska som gör att dom är svullna. Hoppas det går tillbaka så att jag inte behöver byta ut hela skoförrådet….eller borde jag bara vara lycklig över att få köpa nya skor och gå all-in? 😉

En plats på Ötillö 2015

Igår var det ötillö fest och vi fick en plats på ötillö 2015! Sannolikheten att faktiskt vinna på lotteriet kändes så försvinnande liten att vi inte ens vågats hoppas på det. På väg till festen sa vi att det skulle bli kul att träffa alla men någon plats kommer vi inte att få.
IMG_2272.JPGNär Lemmel ropade ut att den sista av dom två damplatserna går till team Lanttosisters så kunde vi inte sluta skrika. Jag blev överlycklig samtidigt som jag där och då fick en flashback till hur jobbigt det kommer bli. Tävlingen i sig är galen men även timmarna på gymet, långpassen, timmarna i bassäng och sen äntligen träningen utomhus i sommar. Det krävs en hel del träning för att jag ska komma i den form som behövs för ötillö. Jag älskar att träna och det gör också att jag verkligen inte vill bli skadad. Att träna mycket innebär att jag sniffar på gränsen till att bli skadad och det skrämmer mig. Så. Där har ni bakgrunden till mitt växlande mellan ren och skär lycka och vad f-n har vi gett oss in på som jag kände i fredags.

Ötillö kommer gå 1 år och 4 dagar efter att jag födde barn. Då är Anders pappaledig och redan nu drömmer jag om att få se honom och Alva som funkisar vid sista cut-offen på Ornö syd. Då finns det inte mycket som skulle få mig att sluta springa (om inte hjärnan hittar på att jag vill kliva av och åka hem med dom förstås och det kommer den säkert försöka med).
IMG_2273.JPGOrnö syd 2013 Foto: Joel Olofsson
Jag trodde att ötillö och löpningen på Ornö låg precis på min smärtgräns… tills jag födde barn. Jag ser på riktigt fram emot att få veta om den gränsen är flyttad eller om det är kroppens överlevnadsinstinkt som gjort att jag glömt exakt hur jobbigt det var. Är Ötillö som att föda barn det vill säga det värsta och det bästa samtidigt och har det då gått så lång tid att jag är redo att ge Ötillö 2013 ett syskon? 😉