Kan du göra en Ironman? Yes man!

Dom här frågorna dyker upp i lite olika ordning, ibland den andra frågan före den första. Ungefär så här svarar jag.

Varför gör du det och hur fixar du det? När vi sitter på ålderdomshemmet om 50 år och gaggar tillsammans och vi alla har svårt att ens kliva upp ur soffan själva. Då kommer jag inte att tänka tillbaka på alla sovmorgnar och tv-kvällar jag hunnit med. Jag kommer vara stolt över alla galna saker som jag gjort, dom som sticker ut. Jag tror på att göra saker man är lite skraj för, gärna sånt där man först tänker att det nog är lite för svårt för mig. Andra fixar det men inte jag. När första reflexen är ”nej det där fixar jag nog inte” det gillar jag. Jag tror att jag har sett filmen ”Yes man” 5 gånger, gillar konceptet skarpt men i en lite mer lightvariant.

Vad är det värsta som kan hända? Att du får kliva av och åka hem med en kropp som fått ett år av massor med bra träning och en skön känsla av att ha vågat satsa? Det låter ju inte så hemskt.

Hur klarar kroppen av det? Det borde inte vara fysiskt möjligt. Jag har renoverat hus tillsammans med min pappa väldigt väldigt många timmar och varje gång jag har sagt ”Det där kan inte jag göra” så har han svarat ”Men sluta nu! Om en hantverkare fixar det så gör väl vi det.”

renovering_celiusgatan

Ja så nu kan jag tydligen isolera vinden, lägga in golvvärme och golvet ovanpå det, bredspackla väggar, måla, kakla, tapetsera och köket det behöver man väl inte heller nån hjälp med? Nä det behövde man inte. Det borde jag ju ha kunnat räkna ut att han skulle svara.

När det kom till träning så var jag lite harigare tills en dag när jag fick höra att jag inte kunde, hon sa det rakt i mitt ansikte. ”Du borde nog träna liiite mer, du fixar inte en ironman i år.” Då vaknade min hjärna ”Men om hon kan då borde väl jag också kunna” Hon trodde nog att hon var snäll när hon sa det och efteråt kan jag väl hålla med. Det var hon ju.

Om du frågar mig så säger jag att alla kan göra en ironman, för många behövs det knappt någon träning alls för att ta sig runt. Ja, jag tror verkligen att det är sant. Vill man vinna är det klart att man måste träna också. Första ironman tävlingen jag körde bestämde jag mig så sent som i januari 2010 för att anmäla mig och stod på startlinjen i augusti samma år, inte ens 8 månader senare. Jag hade sprungit milen för första gången ett halvår innan. Veckorna före tävlingen hade jag problem med löparknä som gjorde att jag kunde springa max 2 km innan det kändes som om någon stuckit in en kniv i sidan av mitt knä och nu vred om för varje steg jag tog. Det var inte det här jag hade planerat som uppladdning, men det gick ju det med. En rejäl dos av Ironman-adrenalin i kroppen och ett knäskydd så kunde jag lunka runt. Kroppen är så cool, det verkade som om den hade bestämt sig för att det skulle gå.

Triathlon_Kalmar_100730
I slutet på maran sprang Sofies barn bredvid mig och hejade, dom var 3 och 6 år gamla då (jag gillar att hennes löparsteg är snyggare än mitt) och de hade inga som helst problem med att hänga med i mitt tempo men det spelade ingen roll. Jag var så lycklig över att jag skulle klara av något som var ”omöjligt”. Jag skulle fixa det, jag kände mig överjordiskt bra. Tanken på att jag var långsam slog mig aldrig ”så länge dom inte plockar av oss av banan så fortsätter vi” hade jag och Sofie sagt till varandra innan.

malgang_Kalmar_100730
Jag kom runt på 14 timmar och 30 minuter och grät när jag passerade mållinjen, det var 30 minuter innan dom stängde målet. Jag hade fixat det omöjliga.

Dagarna efter hade jag en djävulusisk träningsvärk, varje rörelse påminde mig om att jag var grym! Jag älskade det. Jag var ironmanhög i 1 månad.

Hur äter man för att fixa en så lång dag? Stannar man och äter lunch och middag? Man stannar inte och äter spagetti och köttfärssås som under många andra motionslopp. Här är det gel och bars som gäller. Den energi man behöver under dagen, den käkar man under tiden man rör på sig.

efter_simning_Kalmar_100730_024
Så fort man simmat klart och hoppar upp på cykeln så börjar jobbet att äta och det pågår till mållinjen. Före loppet kan man ladda med energi som räcker i 90 minuter och för mig är det ungefär då jag kliver upp ur vattnet och sätter mig på cykeln, det är bara att börja fylla på direkt. Det är energi in var 20 minut som gäller för mig.

brasilien_ironman_mat
Det här var det jag åt endast under cyklingen i Brasilien i somras. Jag hade missat att ta med mig gels från sverige och fick panikshoppa några läskiga fruktgels som jag aldrig testat innan. Min favorit är Enervit liquid gel (det är dom med skruvkork). En Enervit gel innehåller ungefär 110 kalorier. Det blir väldigt många gels på en dag. Första året i Kalmar körde jag med mackor och godis på cyklingen bara för att jag trodde att magen skulle gilla det bättre men insåg att det inte spelade någon roll. Magen kommer kriga oavsett vad jag ger den, en dag i konstant rörelse gör vilken mage som helst lite bekymrad.

Det var den korta versionen. Har jag missat den viktigaste frågan eller tycker du att jag är trasig i hela huvudet som säger såna här saker, kommentera gärna.

18 Comments

  1. Jag minns era första järnmannen, hur vi följde er på nätet på Solkusten.
    Minns även att jag sa: Jag hatar cykling och därför ska jag ALDRIG börja med triathlon. Jag ska aldrig göra Ironman som tokarna i Åkis.
    Några år att ha följt er och testar roligare cyklar, började min smilegropar spännas…Aldrig blev till: Jag måste ju göra en och se va 17 det är som Åkisgänget pysslar med och om det är så jobbigt som alla säger.

    hehe Resultat vart en liten blåsa under lilltån och anmälan till IM Danmark coh TILLSAMMANS med Åkisgänget! ojoj…frågan är kommer jag fastna eller nöjja mig att bli mysig-motionär? Tassa runt maror och ultran?

    Apropå ”aldrig”, så sa jag till mig själv i värsta motvinden på Öland : ALDRIG ska jag kvala till Hawaii!! o.O
    Är det aldrig eller var det en lotsas-aldrig? Får väl se.

    Reply
  2. Jag blir så glad över att läsa dina inlägg!! Ska göra min första Ironman om 10-11 månader…får höra, inte ska du väl ditt första triathlon lopp vara en Ironman, det är för långt! Jo det ska jag visst!! Tack för pepp mer sånt!

    Reply
  3. Sjukt inspirerande! En dag, en dag alltså… Blev lite inspirerad till att renovera själv också, eller nää, det blir nog till att hyra in Lantto-hjälp!;)

    Reply
  4. Du och din syster inspirerar så otroligt. Nu är olympisk gjord, 70.3 som mål nu, så…. Såg att det var en dam som fullförde i både F 70-74 o F 75-79 på Hawaiii..:-))

    Reply

Leave a Comment.