Hej väggen

På påskdagen går alla turer på Mallorca till staden Petra. De som vill cykla längre lägger på några extra mil innan eller efter. Jag som vill hålla mig runt 6-8 mil tog en kortare tur.

Aron Ride of Hope
Med oss hade vi även Ride of hope med Aron i spetsen. Väldigt coolt att han cyklar om mig i uppförsbackarna och drar förbi utan problem.

Idag fick jag träffa väggen. Det var länge sedan men jag har inte saknat den. Efter lite mer än 5 mil ville resten av gruppen cykla upp på en bergstopp, ta en fika och sedan cykla hemåt. Det skulle bli 1-2 mil längre vilket jag inte kände att jag hade i benen idag så jag tackade för mig och rullade hemåt själv.

IMG_7754
Som tur var så fick jag rulla efter en av de vackraste cykelvägarna, med betoning på rulla. Det gick inte snabbt och det var inte många fina tankar som snurrade i huvudet. Det låter ungefär så här.

-Hallå benen vakna nu. Vi är ute och cyklar en stund till, snart får du vila!
Kroppen: Nej nu får det vara nog.
-Skärp dig. Titta vilken vacker cykelväg. Bara en timme till.
Kroppen: Verkar det som om jag bryr mig idag?! Jag tänker inte cykla längre. Varför släpar du ut mig hit? Vilken annan dag hade varit fint men idag. Nä.
-Seriöst, gilla läget nu. Vi har det faktiskt inte dåligt.
Kroppen: Jag vill ligga i en solstol och chilla fattar du inte det!
-Behöver du energi?
Kroppen: Nej.
(Yeah right, tänker jag för mig själv.)
-Ok, vi rullar lugnt och fint. Bara du tar mig hem.
Kroppen: Bra. Tack!
-Men kan du inte njuta lite längst vägen?
Kroppen: Nej.

Ungefär här slutar vi att kommunicera. Benen trampar på, knappt. Så här känns det även  under de sista 4 milen på en Ironman, jag har inte saknat just den känslan. Idag blev det 9 mil, en Ironman är dubbla sträckan. Det kändes långt borta idag.

6 mil med Bosse Diesel och gänget

Jag träffade Bosse Diesel första gången för 3 år sedan. På väg upp mot Cap Formentor på Mallorca var Bosse en av guiderna. Han hade lovat att ligga sist och hålla koll på klungan. När vi påbörjat klättringen upp mot fyren hör jag en röst bakom mig ”Är du trött eller bara lat?”. Jag var trött, svintrött. Jag hade ju aldrig cyklat i riktiga berg förut. Jag svarade ”lite av båda antar jag men kör på du, jag kommer så småningom.” Bosse drog förbi och jag var sist kvar. Jag var så sjukt trött och hungrig när jag kom upp till fyren. Fet-sist. ”Är du trött eller bara lat” är ett av mina favorit Bosse-citat sen dess. Jag älskar det.

IMG_7398
Morgonsamling på Camp Mallis. Varje morgon kan man känna efter vad kroppen är sugen på. Långt och tufft, lite lagom eller en softartur. Det är så många som cyklar att det finns något för alla.

Camp Mallorca guiderna Bosse Diesel
Jag tog en softartur och fick cykla med Bosse. Här går de igenom grunderna i gruppcykling innan vi drar iväg.

Mallorca cykling
Vi har fått cykla efter små vägar ute på landet bland åkrar och getter.

Kaktusvägen Mallorca
Och ännu mindre vägar.

IMG_7429
Och asfaltsvägar.

IMG_7442
Och det viktigaste av allt under en cykelsemester. Goda tapas i byarna. Idag blev det Muro.

Jag frågade ut Bosse om utförskörning för några år sedan och hans svar var ”När jag passerar 60km/h brukar jag nypa lite på bromarna med ett finger.” Bosse Diesel har svar på allt. Det som imponerar mest på mig är hans tålamod med nybörjare. Han har kört över 350 motionstävlingar, tog sig runt Vasaloppet med en bruten arm på 6 timmar, har cyklat Paris brest Paris 120 mil med en cykel som gick sönder efter vägen och fick pusslas ihop till en fixed (det gick inte att växla). Trots alla meriter så tar man sig tid att berätta om klungkörning och tecken för nybörjare. Är du trött och lat så snackar han med dig hela vägen till toppen om du inte säger att du klarar dig själv är lite lat och det bara är att köra på.

Äntligen på Mallis

I taxin på väg från flygplatsen i Palma slås jag av hur grönt allt är. Det är 3 år sedan jag var här sist och vulkanön Fuerteventura där jag varit på träningsresor senaste gångerna är helt annorlunda. Innan funderade jag på om jag skulle lyckas uppbåda någon cykelglöd för Mallis men nu när vi väl är här kan jag inte tänka mig något bättre än att få cykla efter små byvägar med apelsinodlingar längst kanterna.

Montera ihop cykeln Mallorca
Nummer ett är nästan alltid att öppna cykelväskan för att se att pärlan är ok. Montera ihop den och få ta en kort tur.

IMG_7366
Idag blev det 2 lugna mil med tapas-stopp i Porto Pollenca.

Än så länge är det runt 100 personer här, hotellet består av 80% cyklister. Det skulle inte förvåna mig om hela ön gör det. Det är cyklister överallt. Den här tiden på året verkar alla från norra halvklotet som vill förlänga sommaren hitta hit, det är golfare, kitsurfare, cyklister, triathleter, simmare, klättrare, vandrare över allt. Den vanliga fulla turisten lyser med sin frånvaro, jag är lyckllig.

IMG_7384
Baconlindade dadlar och grymma oliver.

IMG_7390
Njöt av att inte ha bråttom någonstans och tog en tupplur på stenmuren i Port Pollenca. Livet är hårt ibland.

Utöver den totala förvirring som rådde innan vi väl var på plats så är Mallis grymt. Jag har fått heta Sofie (ok inte helt ovanligt). Haft allt mellan 1-4 cyklar inbokade på planet. Inte haft något rum bokat till och från, när vi checkade in fick vi frågan när våra två barn skulle anlända till hotellet.

Vi bor i Alcudia, jag gillar att det finns lite stadskänsla runt omkring, man kan ta en promenad och shoppa om man blir less på allt sportande. Svårt att tro att det kommer att hända men med 10 dagar tokträning inbokat så brukar det dyka upp någon svacka här och där. Jag ser till och med fram emot dom.

Är sjukt taggad för 10 dagar cykling!

45 km cykling in på kontot

Började dagen med simning eller ja de flesta andra simmade, jag hade nästan russinfingrar från igår och laddade för cykling istället.

22mars_simning_sofie_fotoSofie drog på sig våtdräkten och tog fram kameran.

22mars_simning_foto…och hon var inte den enda. Antar att det här är någon snabb och cool människa som jag borde ha koll på. Men i min värld var Sanna, Amy och Beatrice coolare. Vem simmar utan mössa, var är trovärdigheten i det. 🙂

Käkade frukost och drog på oss cykelkläderna, dags för årets första cykeltur ute.

22mars_cykling_karro_amy
Motvinden var tung men medvinden var desto bättre, sidvinden var jobbig men konstant, det kan jag leva med.

22mars_giniginamar_anders
Vägen ner till Giniginamar är min favoritsträcka, av alla cykelsträckor i hela världen.

22mars_giniginamar
Det är ungefär 3 km böljande svagt utför hela vägen ner till havet. Idag fick vi dessutom medvind, det blir plötsligt helt tyst runtomkring. Jag fick rulla i 46 km/h utan att trampa. Funderade en stund på att trycka på ännu mer men valde att bara njuta. Åt andra hållet gick det inte riktigt lika lätt.

22mars_giniginamar_havet
När det står stop är du framme, sväng till vänster och rulla 200 meter till så finns det ett tapasställe vid havet. Vi kommer dit mitt i siestan varje år och varje gång svarar den spanska tanten att ”Kaffemaskinen inte hunnit bli varm ännu, den är FRIO! Om 20 min får vi kaffe, Hur många vill ha kaffe?” Hon säger tusen andra saker också, vi tror att det är snälla saker men vem vet egentligen.

22mars_spif_vid_havet
Vi väntade på att kaffemaskinen skulle bli varm 20 minuter i solen skadar aldrig. Här kan du läsa om Beatrice dag i sadeln. Rullade sedan vidare mot Juan Gopar och tapas. Väldigt goda tapas.

Man kan väl säga att cykelbenen lämnar lite att önska efter vintern och höstens uppehåll. Jag fick börja cykelturen med att plocka bort Kalmar klistermärkena från hjälmen, Kalmar Ironman gick i augusti förra året…   22mars_anders_rygg
Den här rumpan har jag fått se mycket av idag. I motvinden när det gick tungt fick jag gömma mig bakom vindskyddet, livet blev lite mer uthärdligt. Så fort det blir platt eller går utför så njuter jag. Gravitationen jobbar äntligen med mig!

45 km in på kontot med backarna och vinden här måste det vara som 10 mil hemma minst, men vem räknar.