Löpning med guide i London

Bland dom roligare sätten att få en guidad tur på i en ny stad. Jag älskar att få se nya städer och uppleva staden på samma sätt som dom som bor där. Första dagen i London fick vi ihop 27.000 steg, nu kanske du tror att det är en hälsoresa vi är på. Oroa dig inte, vi provade restauranger och caféer längst vägen så att vi garanterat gick plus på energikontot.

Löpning som guidetur är helt fenomenalt. Det går snabbt att ta sig mellan ställen, fina vyer, jag får ett träningspass, kan passa på att fråga en local de tusen frågor jag har om staden och får intervjua personen om dess liv. Lördags var inte annorlunda. Hope visade sig vara hjälparbetare i Sudan. Gissa om jag hade tusen frågor till henne. Jag var tvungen att påminna mig själv om att hon ska få göra sitt jobb också, det är inte bara jag som är ute på en intervjurunda.

roofgarden

Vi pratade om vilket café/restaurang som har den bästa rooftop garden. Kensington roof garden som pub men den är öppen och gratis att besöka hela dagen.

Tate museum of modern art har en restaurang högst upp, det är gratis inträde till museet. Det ligger också nära London Eye.

Millenium bridge. En scen i Harry Potter spelade in här, när bron försvinner. Jag fick en flashback till en fysiklektion på KTH. När bron skulle invigas till millennieskiftet hamnade den i självsvängning när för många människor gick på den samtidigt, så som en hängbro gör när flera går på den samtidigt. Den fick stängas och kunde inte invigas förrän 6 månader senare efter att dom stärkt upp den. Nördigt men väldigt coolt att få springa på den bron som jag faktiskt räknat på hur många meter den svajade upp och ner och jag är inte förvånad att folk faktiskt trillade av.

St Pauls Cathedral, kyrkan som syns på andra sidan av vattnet i bilden ovanför. Diana gifte sig där. Det finns två balkonger att gå upp på där du får en fin utsikt över stan. Det är gratis att gå in eftersom att det är en kyrka. Donera hellre pengar och skippa den guidade turen, fick jag som tips.

Jag fick också veta var vi hittar en 25m pool och en barnpool som funkar för ettåringen. Var vi hittar Afternoon Tea med riktigt goda scones.

Att drottningen nästan aldrig är hemma i Buckingham Palace eftersom att hon upplever att hon är inklämd i ett litet hörn av huset och det känns som att bo ovanpå en butik (lite oklart hur hon vet hur det känns) med alla turister som springer runt i huset. När union jack vajar på flaggstången är hon mest troligt i sitt hus i Skottland, de få gånger hon är på slottet hissas den rödgula kungliga flaggan.

Söndag morgon klockan 8 är det inte jättemånga som är vakna utanför Buckingham Palace. Bara att få springa på egen hand utan barnvagn och inga turister att kryssa mellan var frihet för mig. Rätt stor kontrast från att shoppa på Oxford street några timmar senare. Du kan ju gissa vilket jag rekommenderar mest.

Niliterrängen 30 km

Norrlands långlopp eller Lidingöloppet utan trängsel. Tiderna brukar bli ungefär samma som på Lidingö, fick du ingen bra startgrupp kan du alltid åka upp hit och springa här istället. 240kr och garanterat första startgrupp.
IMG_6907.JPG
I år var det 13 tjejer och 21 killar som startade i 30km klassen och alla kom i mål. Det finns också 5 och 10 km, men även 800m, 1,5 km och 3 km för barn. Resultaten hittar du här.

Mitt absoluta favoritparti. Djungeln!

Ibland är det svårt att ens veta vart stigen går.

image
Plötsligt kommer jag ut ur skogen och får springa plattan i mattan på grusväg och gå in i min bubbla.

Runt 17-20 km var jag helt överlycklig över hur bra kroppen svarade. Tekniken, pulsen, andningen och musklerna, allt funkade tillsammans. Jag var så lycklig, nästintill tårögd. När jag kommer till vätskestationen vid 20km pratade jag lite med gubben som langar sportdryck.

-Nu är det bara 1 mil kvar, sa jag.
-Jo men det är den tyngsta milen. En mil är långt.

När det är 5 km kvar säger nästa gubbe:
-Nu är det 5 kvar å det går bara uppför.

Det är så sjukt opeppande att jag bara kan skratta och njuta. Norrlänningar är lite hårdare. Det är ingen idé att hålla på och förmildra omständigheterna. Det är långt och det är tungt. Men det ä bara å fortsätta.


Det finns priser och hemlagade köttbullar till alla. Dessutom lottades en cykel ut på startnummer.
image

1 km intervaller

Det är bland det jobbigaste och bästa jag vet. Skräck innan. Lycka efter.

1km intervaller hamnar aldrig frivilligt på mitt schema men när någon säger åt mig att göra det pendlar jag mellan lycka och illamående bara av att höra ordet.

  
Första 200m känns alltid bra aka Idag är jag extra stark! Det kommer gå fort. Tyvärr är det ju sällan sant. 400m senare börjar det sakta vända. Gick jag ut för hårt ändå? Men det kändes ju så bra i början! Halvvägs är huvudet inne på att det här var sista intervallen någonsin, jag går hem efter den här. Sen pendlar det så tills jag ser målrakan. Ner med huvudet och kötta. Håll ut! Efter 30 sekunders vila börjar det kännas ok igen. Efter en minut vill jag göra om det. Stört!
Dom blev inte progressiva idag heller. Det gick från 4.29 tempo på första till 4.43 på sista. Men kan tycka att det är några ynka sekunder men i min kropp är det milsvidd skillnad. Det är ”perkele vad snabbt det går” mot ”om det går nå långsammare nu ramlar jag omkull”.

Om du inte är van att hålla koll på tempotider är det här perfekt att springa. Den tid det tar för dig att springa en kilometer är ditt tempo. Gångra med 10 och du har din tid på milen…om du skulle fortsätta i samma fart…utan vila. Vilket sällan går på riktigt men är bra som träning. En intervall på 5 min = 5 tempo * 10 = milen på 50 min. 6 min per kilometer ger milen på 60 min.

Siktar du på att springa milen på 60 min testa att springa intervallerna i 5.30 tempo (milen på 55 min). Funkar det så kommer 6 tempo att kännas lätt i jämförelse. Det är så lite som behövs för att pendla mellan något som känns ok och något som är svinjobbigt.

Olgor

Ett av mina absoluta favoritpass när jag har tight om tid är Olgor. Värmer upp med att lunka bort till IP och springer så många set kroppen orkar med eller det finns tid till.

olgor

400m hårt (1 varv på idrottsplatsen)
400m lugnt
300m hårt / 300m lugnt
200m hårt / 200m lugnt
100m hårt / 100m lugnt

3 min vila sen på’t igen. I min värld är 2 set bra och 3 set riktigt bra.

När vi sprang 400m och 200m startade vi åt varsitt håll och sprang tills vi möttes efter ett helt respektive ett halvt varv.

Touristrun i Amsterdam

Det här kommer jag göra om! Gillade verkligen att få upptäcka Amsterdam med en springande guide. Jag vill göra det här i alla städer jag besöker.

Första dagen i Amsterdam bokade jag in en löptur med guide. Eftersom att det inte fanns några gruppturer mailade jag och frågade om jag kunde få en egen tur. Ja visst svarade Paul. Jag hämtar upp dig utanför ditt hotell kl 11, blir det bra?

Planen var att springa en timme. Det blev 2 timmar och en kaffe efter. Kanske för att jag inte kunde sluta fråga honom saker eller för att han var trött från maran dagen innan eller bakis från allt festande på Kings day. Vem vet.

  

Jag passade på att fråga ut honom om allt från vilken buss som tar oss till tulpanodlingarna.

Till var jag kan köpa barnmat och blöjor och vilken kanalbåt vi ska åka för att få den bästa guidade turen. Fick också tips på hur jag letar reda på dom bästa restaurangerna i området.

Mellan mina tusen frågor fick jag höra sköna citat som ”När du inte ser att husen lutar längre då är det dags att sluta dricka öl.”


Just den här dagen var det Kings day i Amsterdam. Det var galet mycket folk på alla gator vilket gjorde att det var nästintill omöjligt att komma fram på vissa gator. Tittade ner här och insåg att vi får ta en annan väg. På kings day måste man ha något orangefärgat på sig.

Sprang förbi Reimbrandts hus. Ett coolt museum till och med för mig som aldrig går på museum i vanliga fall.

Fick också veta en massa vardagligt som hur husmarknaden ser ut i Amsterdam. Hur man köper en husbåt och vilka avgifter man måste betala. Att det bara finns 2500 husbåtar, vilket innebär att du måste övertyga någon annan att sälja sin för att du ska kunna flytta in i en. Ja du fattar. En helt underbart galen guidad tur.

Racereport Womens Health Halvmaraton

Tack kroppen för att du ville springa idag. Den här veckan har varit magiskt bra. Började med ett hårt simpass på måndag, löpträning på tisdag och idag sprang jag halvmaran som blev mitt längsta pass på över 1,5 år. Imorgon vilar jag.

Förra året var Sofie och jag speakers och var så avundsjuka på alla som fick springa. I år ville vi testa något nytt. Kan det funka att springa och intervjua deltagare längst vägen? Kan vi till och med lyckas förmedla lite av löparupplevelsen till de som hejar? Ibland kändes det mest som om vi hade mundiarré och flåsade i mikrofonen. Vad säger du som sprang och ni som tittade, var det ett vinnande koncept?


Laddar inför start med ägg.

Det var flera som frågade om våra löparkjolar, dom hittar du här.   
Det var just under 3000 anmälda löpare. Kul att det växt så mycket sen förra året.

Isabella Andersson varvade oss strax innan vi gick ut på andra varvet. Löjligt hur snabbt hon springer. Jag hade kanske kunnat hänga på i någon minut om jag gav allt jag hade. Skulle käkas i ett dike och bryta efter det.
Foto: Joel Olofsson


En av dom bästa sträckorna. Längst vattnet på Djurgården. Ser hon inte lite väl pigg ut för att ha sprungit 15 km?! Idag var det helt klart Sofie som drog mig runt halvmaran och inte tvärtom, inte någonstans.

Cissi ser lika glad och pigg ut som alltid.

Anna Hellström från Spif joggade runt på 1.33. Hur är det ens möjligt?!


1 km kvar till mål. Dags att börja fira på riktigt. Snart målgång!

En idolbild. Stort att bli hejad in i mål av Anders Szalkai. För oss tog det 2 timmar och 10 min att ta oss runt banan, Anders hade gjort det ganska mycket snabbare.


Jojje och Marie rockade i studion under hela tävlingen. Vi fick hoppa in och prata lite med dom efter målgång.


Afternoon tea och chokladbollar efter målgång, klockrent! Fyller på med energi.

Ikväll är jag hög på löpning! Så sjukt tacksam att min kropp håller för att springa en halvmara nu. Idag var det huvudet som var min största fiende, kroppen var trött men gjorde inte ont. Fram till 10 km var det inga problem men mellan 10-17 km var det tufft i perioder för mig. Jag fick jobba hårt för att övertala mig själv att det var en bra idé att springa och inte gå. Då längtade jag inte till nästa tävling, tänk vad fort kroppen och huvudet glömmer.

I huvudet under halvmaran

Womens Health halvmaraton

På lördag springer jag halvmaran, du tycker förmodligen att jag är tokig. Men har vi inte konstaterat det redan undrar jag då? Förra året var vi speakers, jag var gravid och Sofie hade ont i knät. Vi var sååå avundsjuka på alla som sprang förbi. I år när vi kan springa vill vi verkligen springa så vi kommer springa och intervjua andra längst vägen istället. Längtar på riktigt till lördag.

speakers_whhm

I grova drag är det här är vad jag laddat mitt huvud med inför halvmaran. Kroppen är vad den är men huvudet kan träna fram till startskottet går. Under tävling gör jag allt jag kan för att tänka positiva tankar. Negativa tankar gör mig inte snabbare och jag mår inte bättre av dom. Det här är vad jag hoppas kommer finnas där när det blir tufft.

Står på startlinjen
-Fy fan vad roligt att vara här! Vad många kompisar det är överallt! Lite nervöst med första tävlingen sen Alva föddes men vad härligt att få vara nervös igen. Jag har saknat det.

Starten går
-Börjar springa och njuter av att äntligen vara igång. All nervositet är som bortblåst och jag funderar på varför jag var nervös innan.

5 km
-Oj redan 5 km. Najs! Det gick snabbt att komma hit. Ja men då gör vi om det här tre gånger till då, hur svårt kan det vara.

10 km
Halvvägs! WOOP WOOP! High five med Sofie! Nu börjar vi rulla hemåt. Det är en tvåvarvsbana vilket innebär att jag aldrig någonsin behöver springa just här igen, om jag inte vill.

15 km
Nu är det typ bara 5 km kvar. Det är ju ingenting! Spelar ingen roll hur jobbigt det är 5 km klarar vi alltid! Här stod vi förra året och då ville jag verkligen springa. Njut nu!
whhm_15km

20 km
En kilometer kvar. Nu njuter vi och spurtar. Var kom den här energin ifrån? Har vi maskat hela vägen? Va faan! Nä men hej alla som är här och hejar, vi älskar er! Tack för att ni är här.

21 km
5 min efter målgång funderar jag på om jag inte hade kunnat ta i mer.

Ungefär så här brukar det låta i mitt huvud under tävling. För mig är huvudet mer än 50% av orsaken till resultatet. Kan jag inte motivera mitt huvud att fortsätta spelar det ingen roll hur mycket jag tränat. Och försöker jag se målgången redan när jag startar blir jag matt. Älskar att få sätta upp delmål och fira längst vägen.

Hoppas vi ses på lördag och hoppas vi får fira tillsammans längst vägen.

Löpning med barnvagn

Det var inge vidare roligt väder igår men det gör det nästan ännu roligare att springa. Man får känna sig sådär tuff, en av dom få som beger sig ut trots vädret. Hade en träningsdejt inbokad med Bea och då bangar man inte.

Var på massage hos Camilla på morgonen och fick order om att ta det lugnt med löpningen. Höger höftböjare är trött och orkar inte riktigt hålla upp steget, den här gången har till och med jag känt av det och lyssnar. Så länge jag kan hålla uppe tekniken får jag springa men annars ska jag gå. Två steg fram ett tillbaka sånt är livet.

Lämnade garminklockan hemma och sprang på i bra tempo men med gåvila när kroppen kändes trött.

Lillräkan är snart 7 månader och kan sitta upp vilket gör att vi bytt från liggdel till sittdelen. Den är lite lättare, smidigare att packa in i bilen och hon är glad när hon ser vad som händer. Det här är bilden som fick mig att köpa vagnen.

För mig var det ljuset i tunneln mitt i gravidångesten. Hoppet om att få tillbaka mitt liv och helt plötsligt är jag där. Räkan kan sitta upp i vagnen och hänga med på äventyr och jag kan springa. Life is good!

En anledning att duscha

Idag var jag sjukt opepp på träning men behövde en anledning att duscha. När jag inte tränar aka är sjuk, gravid eller har galet mycket att göra på jobbet så kan jag titta mig i spegel och inse att luggen är flottig. Väldigt konstig känsla. När träningen bara flyter på så får man liksom en naturlig parfym av klor på köpet och luggen hinner aldrig bli flottig. Idag saknade jag det och tvingade iväg mig själv till simhallen.

Jag fick en helt egen bana. Lycka!  Dagens pass:

200 meter insim
600 teknikträning 3 varv av:
25 catch-up
25 acceleration
25 dragkedja
25 fokus på ben
100 dolme
200 Paddlar
200 Avbad

Och det bästa….bastu!

När jag får idetorka plockar jag pass från coach Mickes sida, här hittar du fler simpass än du någonsin hinner simma.

Insåg att jag nog inte använt paddlarna sen jag var gravid. Mina händer var galet svullna på slutet och det kändes fint att få dra åt gummibanden idag. No more karpaltunnelsyndrom och vätskefyllda fingrar.

Tabata i solen

Ett effektivt träningspass som funkade bra att köra med kidsen är tabataintervaller. En av knoddarna sov i vagnen och den andra garvade åt hur muppiga vi såg ut. Helt perfekt. Vi utgick ifrån appen 7 minutes workout och programmet Full body. Cruches bytte vi ut mot en övning som är bättre för mammamagen och körde dippa hälen där dom djupa magmusklerna får jobba. Dom känns ju rätt så obefintliga fortfarande.Tabata i solen

Jenny och senor kör tabata.   

Den här övningen gjorde vi istället för crunches.